Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag diskuterar kring strofen ovan. Det började idag med att jag stod med en av mina mest kunniga kunder inom bakgrundskontroller. Vi diskuterade en precis genomförd bakgrundskontroll och min kund sa, ”vad skönt att vi gjorde kontrollen innan så att vi inte behövde säga nej till kandidaten”. Kandidaten i fråga hade nämligen både på sin LinkedIn profil och i intervjusammanhang talat om att hen hade dubbla examen. Bakgrundskontrollen visade att så var inte fallet!
Jag reflekterade vidare över varför man gör kontrollerna och vilken typ av kontroller det är man egentligen ska genomföra? Man ska aldrig tänka på kandidaten när man väljer form, nivå eller djup på en bakgrundskontroll. Det är riskprofilen som måste få styra detta. Riskprofilen utgår inte från kandidaten utan från befattningen och era behov som organisation. Genom att utgår från riskprofilen så vinner man många saker bland annat att ni inte bedömer kandidaten utifrån subjektiva omdömen, att ni innan ni träffar kandidaten har tänkt till vilka ”risk” kriterier som bör gälla men framförallt ni har tänkt risk (och det är ju inte så vanligt i rekryteringssammanhang).
Kandidaten som i exemplet ovan kan i vissa situationer exkludera sig själva, i de flesta andra fall kan vi som bakgrundskontrollant med vår erfarenhet och kunskap tillsammans med kunden hitta vägar för att minimera framtida risker för företaget eller organisationen, utan att man behöver tacka nej till kandidaten. Det finns flera olika anledningar till varför man inte vill tacka nej till en kandidat som förskönar eller till och med ljuger om sin examen. Kandidaten kan ha väldigt specifika kompetenser i övrigt eller just denna befattning så finns det varken förtroende eller formella risker.
Kunden i exemplet fick en möjlighet att ha en dialog med kandidaten om att korrigera dennes LinkedIn profil, samt hur framtida intervjusituationer skulle hanteras.
Ett av Sveriges största tjänstebolag ställde nedan fråga i samband med upphandling av bakgrundskontroller; ”kan man köpa bakgrundskontroller utan analys”? Jag ville inte medverka till att lämna ett sådant anbud och överenskommelsen blev istället att de köpte analysen som en tilläggstjänst. Efter ett år så gjordes en sammanställning på alla köpta bakgrundskontroller och det visade sig att företaget alltid köpte analysen, just för att de behövde erfarenheten och tolkningen av bakgrundskontrollen för att på ett optimalt sätt kunna bedöma informationen.
Ofullständiga eller halvdana bakgrundskontroller utan analys är en risk för vår bransch och vår framtida position som ett värdeskapande element inom rekrytering. Min mening är att de kontroller som vår bransch levererar för några tusenlappar, där ingen analys ingår, är näst intill meningslösa. Jag tycker inte det kan kallas bakgrundskontroller, det invaggar kunder i en falsk trygghet – mer om detta i nästa veckas inlägg.
Vi tycker att ordet bakgrundskontroller är ett av de mest missförstådda orden i den svenska HR-branschen. Vi möter ofta HR-chefer som inte vet vad en bakgrundskontroll är. Men det mest vanliga missförståndet är att bakgrundskontroller är samma sak som en kontroll mot ett polisregister eller en kreditprövning.
Det är så långt från sanningen som man kan komma.
Om du planerar en rekrytering eller om du vill veta mer om hur du skapar ett tryggare rekryteringsbeslut – hör av dig till oss!